För ett tag sedan skrev jag om den här potatisälskaren, lokalpolitikern Carl-Göran Svensson i Karlskrona. Han utgjorde den ena halvan av ett reportage om verklighetens Starke man. Den andra halvan bestod av Göte Murén i Östersund. Det de båda har gemensamt är att de klubbat igenom kostbara projekt som skulle sätta deras kommuner på kartan, men som i stället sågades jäms med fotknölarna av oförstående kommuninvånare. Carl-Göran valde att bygga en motsvarighet till den italienska "Spanska trappan" medan Göte byggde ett enormt torg mitt i Östersund. Ett torg med importerad sten som inte tål kyla.  
Reportaget blev, om jag ska vara ärlig mot mig själv, inte det bästa. Men så var det också mitt första större reportage för DN.
På söndag blir det bättre!

Första bilden jag lägger ut på ett bra tag nu. Sorry för den.
Vad sägs om en blomma som plåster på såren?

Var har jag hamnat egentligen?

Klockmästar'n

Om jag någon gång kommer till Damaskus har jag nu en personlig guide, och så här ser hon ut! Det är den syrianska kvinnorättskämpen Nawal Yazeji som gästar Kulturhuset i Stockholm de kommande dagarna. Hoppas bara hon håller sitt löfte, fast i och med att jag inte fick några kontaktuppgifter så ser det kanske inte så ljust ut. Men om ödet vill så...

Inspirerande kortfilm om Parkour av norska Årets bildvinnaren Luca Kleve-Ruud finns HÄR.

Ibland är det nyttigt att gå ner och gräva lite i arkiven. Serier glöms snabbt bort och jag tänker allt för ofta att det inte finns något mer att tillföra. Men så hittar man några bilder och börjar pussla lite igen och kommer ihåg hur kul det faktiskt är att se en historia ta form. De här bortkastade bilderna fick en ny plats och petade samtidigt bort några jag tidigare tyckte var helt självklara, och som jag nu inte saknar alls. Nästa vecka känns det säkert helt annorlunda.

Porträtt, porträtt och porträtt. Och här kommer några fler porträtt. Denna gången är det Rossana Mariano som, hör och häpna, fyller 50 år!

Jag saknar min bil. Så fort jag ska längre bort än absoluta centrum blir det ett arbete att bara ta sig dit, och jag kan inte låta bli att tänka på vilka reportage och jobb jag kunde gjort med en större räckvidd. På ett sätt känns det också lite pinsamt att dra med en reporter på en timmas färd med pendeltåg när resan kunde gjorts på 20 minuter. Fast den känslan brukar försvinna ganska snabbt. Fotograf och chaufför är ju faktiskt två olika yrken. Det var det här jag tänkte på när jag satt på tåget mot det här jobbet, ett standardjobb för bostadsbilagan, som borde varit över på betydligt kortare tid. Men det var ju lite fint ljus i alla fall.

Ibland kastas stereotyperna i ansiktet på dig. Män håller på med bilar, kvinnor med smink.

I somras var jag och en vän från Lofottiden på återbesök i norr. Vi hade en vision om att leva vildmarksliv i tält och fjällvandra i en vecka. Visionen gick åt helvete när biljäveln gav upp första dagen mitt ute i ingenstans. När den väl blev lagad hade vi bara en dag kvar och tog en dagstur till en strand på utsidan av Lofoten. På vägen dit plockade vi upp en liftare. Det visade sig vara Inge Wegge, en ung man som vi kände(till) en aning. Han berättade att han tillsammans med en vän hade spenderat hela vinerhalvåret i en egentillverkad stuga, byggd av drivved, på samma strand som vi var på väg till. Där hade de chillat, surfat och filmat till en dokumentärfilm som skulle sändas under hösten.
Nu går den på norska TV2 och kan kan följas här.

Efter avslutat arbete i Östersund hade jag några timmar kvar innan hemresan. Jag spände därför fast en ringblixt på kameran och gick runt i stan för att se vad jag kunde hitta.
Jag kan konstatera att i Östersund finns det...

...raggarmorsor

...änder

...stora tuber messmör

...en fontän

...kärlek

...och smutsiga bilar.

På feature jobbar man mer långsiktigt än vad jag blivit van med på nyhetsavdelningen. Ofta ligger jobben i några veckor, ibland nästan ett år, innan de publiceras. Det betyder inte att jag jobbar mindre men jobben blir färre och har hittills varit större och mer tidskrävande. Därför kan jag heller inte blogga jobben lika frekvent. Därför försöker jag nu ta lite egna bilder när jag är ute, som den här från Karlskrona. Jag skickades dit förra veckan för att göra första delen av ett reportage. Nästa del blir i Östersund i morgon. 

Ni vet vad man säger om män. De älskar sin potatis.
Mer om denna potatisfantast kommer senare.